Det är få japanska bilar som räknas som renodlade klassiker, jämfört med märken som Jaguar och Bugatti – ja, till och med Ford. Dock finns det förstås undantag; Toyotas sportiga modeller Celica och Supra samt Nissans modeller 200 SX och 300 ZX kan om man så vill räknas som klassiska sportmodeller för vardagsbruk, och de blev mycket populära på den tiden det begav sig. Mazda hade sin modell RX7 som med sin Wankel-motor blev skapligt populär – för de som inte hade något emot en skyhög bränsleförbrukning, det vill säga.
I slutet av 1980-talet lanserade Mazda sin nya 323-modell i hela tre olika utföranden: en halvkombi, en sedanmodell – och en sportigare modell som fick tillägget ”F”. Mazda 323F var en tydlig konkurrent till Toyota Celica, där den största skillnaden dock var att Mazdan levererades med 4 dörrar. Med andra ord fanns här ambitionerna om en praktisk modell som samtidigt var sportig nog att utmana Celican prestandamässigt. Prestandan berodde dock på vilken av de två motoralternativen som valdes, men mer om detta nedan.
Till utseendet var Mazda 323F onekligen sportig. Den hade de sportiga attributen som krävdes, inklusive uppfällbara främre strålkastare och spoilervinge. Invändigt fanns snygga och relativt bekväma sportstolar samt en treekrad sportratt (som dock inte var läderklädd). De motoralternativ som stod till buds var, som redan nämnts, 2 stycken. Skillnaden var stor mellan dessa. Den klenaste varianten hade 106 hästkrafter och en enkel överliggande kamaxel (SOHC), vilket i och för sig fungerade som en bra bruksmotor men hörde antagligen inte hemma i en bil med sportiga ambitioner. Det större motoralternativet, som gjorde bilen mer rättvisa, hade dubbla överliggande kamaxlar (DOHC) och utvecklade 131 hästkrafter ur samma cylindervolym på 1.8 liter.
Den större motorn var otroligt varvvillig, något som dolde det faktum att accelerationen inte direkt var hissnande. Mazda hävdade att sträckan 0 – 100 km/h skulle avklaras på 8.1 sekunder, där flertalet motortidningar kom fram till 9.7 sekunder och liknande siffror. Topphastigheten låg på drygt 200 km/h, vilket kanske inte är så häftigt jämfört med hastigheten för flyget mellan Stockholm och Karlstad men fullt tillräckligt. Mazdan riktigt bra ute på vägen och omkörningar gick snabbt och smidigt. Det maximala vridmomentet var runt 160 Nm för den större motorn, vilket inte är någon imponerande siffra idag där många bilar är turboladdade. Apropå turbo så fanns det faktiskt en turboversion av Mazda 323, men av någon anledning hittade den motorn inte ned i 323F utan enbart i halvkombin (konstigt nog).
Mazda 323F blev under sin tid en riktigt populär bil som i första versionen tillverkades mellan 1990 och 1994. Modellen som följde blev dyrare, hade en inte riktigt lika tilltalande design och sålde mycket sämre. Just den modellen fick dock en V6-motor på 2 liter, så en begagnad sådan borde kunna intressera många som är ute efter en billig bil med goda prestanda.
